Igår såg jag den nya filmen om Steg Helmer, de nklassiska karaktären som hängt med i den svenska folksjälen sedan första sällskpsresan 1980. Lasse Åberg tar här ett nytt grepp om Stig Helmer och det funkar faktiskt kanon.

Stig Helmer sitter och leker med tåg så grannen ringer och klagar ´på hans oväsen, då ringer han Ole och vill träffas för han har tråkigt nu när han inte får fortsätta leka med tåget. Han köper även ett par gångstavar för att komma i form, men för övrigt leverr han som han alltid gjort, han lever kvar i det gamla och han har ingen mobil telefon heller.

Sedan lyckas han på samma gång åka dit för att ha  sprayat över Bayern och blir tagen av polisen, på stationen träffar han på sin barndoms kompis som nu är polis på stationen dit han kommit. 

Återblickar från hans barndom börjar här, och när han sedan träffar Ole så börjar han berätta för honom också om hur han växte upp eftersom Ole är nyfiken på hur han blev som han blev. 

När Stig Helmer var barn gav hav han bort ett tåg till sin tjej, och nu tycker Ole att dom ska försöka hitta henne och få tillbaka det. 

Dom börjar en resa genom Stig Helmers liv och historia, och det är inte alltid att återblickar i en film funkar särskilt bra men här är undantaget verkligen. Filmen känns långt ifrån hackig utan flyter på kanon, och att ta ett nytt grepp om karaktären Stig Helmer på det här sättet istället för en ny sällskapsresa var genialt av Lasse. Jag förvänatde mig en rolig film fast en film med mer eftertanke och det var det verkligen.

Lasse Åberg – Stig-Helmer Olsson, 71 år

Tobias Jacobsson - Stig-Helmer Olsson, 20 år

Filip Arsic Johnsson - Stig-Helmer Olsson, 12 år

Jon Skolmen – Ole Bramserud

Tove Edfeldt - Hjördis

Bill Hugg - Julle

Ida Högberg - Annika, 18 år

Jonas Bane - Biffen, 20 år

Nils Bodner - Biffen, 12 år

Andreas Nilsson - Majoren

Stefan Sauk - Biffens pappa

Elisabet Carlsson - Märta

Cecilia Ljung - Svea

Lasse Haldenberg - Bärsen

Sven Melander - Berra Olsson