Ofta tycker jag Celine Dion grötat ner sig för mycket i ballad träsket, men nu levererar hon en poplåt som har bra tryck i sig. Loved me back to life visar upp en tuff celine och hon levererar som hon gjorde med Thats the way it is 1999.

Hon är ny på diggilistan denna vecka.

Undressed var kanon Kim Cesarions debut singel så uppföljaren har jag funderat på om han verkligen skulle fixa, det gör han med besked kan jag säga. Han fortsätter sin soul pop med en rejäl attityd och tungt sound. När jag nu har hört Brains out så börjar jag tro på att han även kan leverera en skiva i topklass.

Ny på diggilistan denna vecka.

Jennifer Brown pratade om sin kariär och sin roll i musikalen Blodsbröder som har premiär nu. Hon berättade om sin artistkarriär och även fic kvi se klipp från filmen förortsungar där hon var med och var väldigt bra. Hon berättade om sin egna uppväxt i Götebors förorten angered. Hon uppträdde också med låten Som tillhört mig från musikalen Blodsbröder.

http://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon?video_id=2442066

Dom öppnade tillsammans med Loreens låt We got the power och sedan kom gry in och startade kvällen.

Team Dohhe-Tusen bitar

Dom gjorde en otipad låt, och gjorde den bra. Låten blev väldigt pampig.

Team Book-Lets get loud

Dom två tjejerna som frontade och delade på verserna var riktigt vassa.

Team Rickard-Mama mia

Det märks att Rickard är en inspiratör, kören och han gav verkligen allt tillsammmans.

Team Elisa-Ängeln i rummet

Alma Elisas lillasyster sjöng leaden. Hon gjorde det verkligen bra och med kännsla.

Team Weise-Get lucky

Dom gjorde en bra version av hiten Get lucky. Både koreografin och sången satt perfekt.

Team Wille-sånt är livet

En av tjejerna startade liggande på trappen och drog igång leadsången. Dom fick till ett ösigt framträdande.

Team Sonja-Stand by me

Dom satte en egen prägel på klassikern, bra.

Team Sonja åkte ut denna vecka och fick avsluta kvällen med Stand by me.

Nile citys Veiron i ottan ringer upp Bernt för att leka bokstavsleken klockan 03.30 på morgonen, vad glad han lär vara om man säger så.

Adina börjar tänka tillbaka och hon kan än idag höra skriket och jublet från publiken. Hon kommer fortfarande ihåg dofterna från alla dessa loger hon haft att sminka sig i under åren,  innan hon gick upp på scenen och sjöng sina hits och alla ungdomarna i publiken på det ironiska 90-talet, som stod där i sina bomberjackor, dr martins eller vision streetwear kläder som alla hiphoppare hade tillsammans med ett par psyko cowboy jeans till.

Telefonen ringer och väcker henne på morgonen. –Hej det är Martin på Stockholm records. 

-Vad säger du är det skivbolaget? Säger Adina paff.

-Ja, ute på youtube har jag hittat en video med dig i, ganska amatöraktig men vågad det måste jag säga.

-Vad säger du, med mig i en video på youtube du är inte klok.

-Som jag ser det skulle detta kunna skapa både rubriker och flertalet chockar av spridda slag, allt från nakenchock till ja vem vet. Söker man på Adina så är detta vad man hittar för tillfället och den har gått bra. För en vecka sedan blev den upplagd och den har redan tusentals tittare. Skivbolagen och hela skiten ligger ju snart på botten med all nedladdning så om det är någonting vi behöver så är det detta. Som jag ser det så är detta ett perfekt tillfälle till comback för din del!

-Jag vet inte vad jag ska säga, du menar att detta skulle vara någon slags start på en för längesedan död artistkarriär, jag skulle hellre kalla detta för katastrof.

-Hur som helst så är vi intresserade så jag ringer dig om några dar så du får landa i det här, och tänk dig noga för nu, detta kan vara sista gången i livet du får en sådan här chans.

Adína lägger på luren och sitter chockad kvar, kan videon på youtube ha någonting att göra med notisen i tidningen om henne nyligen.  Hon sätter sig vid datorn och går in på youtube och hittar mycket riktigt videon där. Med oro i magen och ångest så slår hon på den. Till att börja med så dunkar hennes gamla hit Love me fram och musikvideon som är en ganska enkel video med lite stillbilder och några rörliga film frekvenser  startar på riktigt. Det visar sig att någon har lyckats hitta film på henne från någon badstrand där hon poserar på kul i bikini, men vem kan ha filmat och var någonstans var detta och när?  Hon försöker tänka tillbaka för att komma på vem som kan ha filmat det här, smygfilmat är det ju inte för hon ser att hon har kontakt med cameran, och det ser även ut som hon pratar med någon, men eftersom ljudet är pålagt. Många tankar börjar röra sig i huvet på henne, vem är personen som filmat och var är det filmat och framförallt kan hon ha några minnen kvar hemma som kan ge henne någon ledtråd till det hela.  

Men plötsligt när hon sitter och funderar så slås hon av tanken på vem det kan vara, det skulle kunna vara Denize, tjejen som jobbade som sångerska i samma studio som hon spelade in sina hits i på 90-talet. Denize var en trevlig tjej och dom blev bra vänner via musiken, men till skillnad från Adina själv så lyckades aldrig Denize att slå igenom på egen hand. Hon hade precis som Adina och många andra en stor dröm om det stora genombrottet som skulle komma efter alla kvällar, nätter och helger i sunkiga studios genom åren på 90-talet. För Adina kom genombrottet men för Denize så kom det aldrig. Hon slet som ett djur för att klara sig från personlig konkurrs och fortsatte länge som sångerska på flertalet stora hits med flera artister och grupper förutom Adina, men hon fick aldrig uppleva en egen berömmelse och karriär, utan tvingades fortsätta i bakgrunden i hopp om det stora genombrottet som skulle komma men som aldrig kom för henne. I början hade relationen varit bra, dom hade som tjejer och soloartister i en kall artistvärld hittat varandra även privat och blivit nära vänner, men när så Adinas karriär tog fart tog också vänskapens resa mot slutet fart för dom båda.

Idag har jag varit på Marie Memorial race i Dala Järna som arrangeras i Dala Järna till minne av Marie Samuelsson som mördades 2003 av sin pojkvän. Idag uppmärksammades det att det gått nu tio år sedan det hände och deltog idag gjorde även Anna Lundh som var med i Robinsson 2009 och i Robinsson Revanchen 2012. Jag träffade Anna och hon var för övrigt väldigt trevlig.   

La Bouche hade stora framgngar på 90-talet med flera hits på listorna som Be my lover som jag bloggat om tidigare men även denna Sweet dreams. Sweet dreams var deras första singel och den släpptes 1994 och blev tillsammans med Be my lover gruppens stora genombrott. Sångerskan hette Melanie Thornton som tuvärr omkom i en flygolycka 2001 men hon lever vidare genom dom odödliga histen som La bouche släppte på 90-talet. Rapparen hette för övrigt Lane Mc Cray.